Uppsala Baby!
Imorgon drar jag och Linda ner till Uppsala och hälsar på Sara B. Håller tummarna att flygen går annars kan det bli jobbigt. Men ingen fara på taket, då stannar jag här och går på Villan istället.
Hade som sagt dammiddag under helgen. Folk som var 19år trodde att jag var i samma ålder. Deprimerande. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eftersom jag konstant blir tagen för att vara ca 3 år yngre än vad jag är. Är det utseendet eller personligheten? Om det är utseendet; vad ska jag då göra för att se äldre ut? Och är det mitt sätt att vara så... vad ska jag göra för att verka som den åldern som jag är, och känner mig?
Ja, det är en fråga som jag ställt mig nu på sistone. Jag känner mig inte direkt gammal när jag kommer hem till mitt lilla studentrum på 19.7 kvm, äter middag ur en låda och inte har någon egen TV. Jag hade det väldigt bra förr, men jag ångrar mig samtidigt inte, jag lever livet nu.
Fast en egen lägenhet att inreda hade inte suttit fel. Jag längtar efter ett riktigt kök och en soffa som är min, samt en TV som jag själv satt upp på väggen. Äga en verktygslåda och behöva den. Kanske ha en bil. Eller åtminstone ett eget köksbord med stolar som man kan sitta och samtala vid.
Jag hade kanske chansen att få en egen lägenhet, men jag tog den inte. Alldeles för dyrt. Ekonomin måste räknas på. Dessutom var det en trea, och jag som inte vill bo tillsammans med någon tycker att en trea är alldeles för mycket plats. Det lilla rummet hade kunnat få vara ett rum för rekreation, men samtidigt...
Mycket tankar och känslor i omlopp. Det är vår nu.
Jag har insett mer om mig själv under de två sista månaderna än vad jag någonsin reflekterat över under de senaste åren. Vissa saker finner jag upplyftande, andra inte alls.
Det är dags att bestämma sig vad man vill ha ut av livet och på vilket sätt man kan nå de mål som man sätter upp framför sig.
Lina - Over and out
Hade som sagt dammiddag under helgen. Folk som var 19år trodde att jag var i samma ålder. Deprimerande. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eftersom jag konstant blir tagen för att vara ca 3 år yngre än vad jag är. Är det utseendet eller personligheten? Om det är utseendet; vad ska jag då göra för att se äldre ut? Och är det mitt sätt att vara så... vad ska jag göra för att verka som den åldern som jag är, och känner mig?
Ja, det är en fråga som jag ställt mig nu på sistone. Jag känner mig inte direkt gammal när jag kommer hem till mitt lilla studentrum på 19.7 kvm, äter middag ur en låda och inte har någon egen TV. Jag hade det väldigt bra förr, men jag ångrar mig samtidigt inte, jag lever livet nu.
Fast en egen lägenhet att inreda hade inte suttit fel. Jag längtar efter ett riktigt kök och en soffa som är min, samt en TV som jag själv satt upp på väggen. Äga en verktygslåda och behöva den. Kanske ha en bil. Eller åtminstone ett eget köksbord med stolar som man kan sitta och samtala vid.
Jag hade kanske chansen att få en egen lägenhet, men jag tog den inte. Alldeles för dyrt. Ekonomin måste räknas på. Dessutom var det en trea, och jag som inte vill bo tillsammans med någon tycker att en trea är alldeles för mycket plats. Det lilla rummet hade kunnat få vara ett rum för rekreation, men samtidigt...
Mycket tankar och känslor i omlopp. Det är vår nu.
Jag har insett mer om mig själv under de två sista månaderna än vad jag någonsin reflekterat över under de senaste åren. Vissa saker finner jag upplyftande, andra inte alls.
Det är dags att bestämma sig vad man vill ha ut av livet och på vilket sätt man kan nå de mål som man sätter upp framför sig.
Lina - Over and out
Kommentarer
Postat av: Emma
Tycker inte du är yngre till sättet, snarare tvärtom att du är äldre mentalt. Utseendet, jag hoppas vi ser ut att vara så gamla som vi är? Man vill inte se äldre ut nu när vi snart fyller 25 ju haha =)
Du ska bo i korridor några fjuttiga år av ditt liv, spara pengar och ha lite extra kul för dem. Kram
Trackback
