Läkare vs. tandläkare
Jag sitter ännu en gång (vilken gång i ordningen vet jag inte) och skriver denna lista på för- och nackdelar med båda yrkena. Fortfarande grymt ambivalent och less, kan jag inte bara bestämma mig för vad jag vill göra. HUR jag vill göra...
Jag är inne på tandläkarlinjen, ska börja termin 4 och tycker att det är rätt bra. Har bra klass och tycker faktiskt om att borra och vara lite estetisk. Jag kommer få patientkontakt redan denna termin och senare i yrket kontakt med både unga och gamla. Men är det för smalt? Enformigt? Men är det inte lika enformigt att vara läkare? Specialicerad på att göra en och samma sak, tex ortoped, ÖNH, titta på blodceller hela dagarna m.m.? Jag vet inte.
Med mina 19.9 tar jag mig ingenstans och min insats på högskoleprovet kan jag inte skryta med. Utomlands skulle kanske funka, men då är det dels en ekonomisk fråga, samt en språklig fråga. Och abslut det viktigaste, skulle jag ens kunna lämna David. Eftersom svaret på den sista frågan är nej, så är utlandet uteslutet. Så nu sitter jag här i min återvändsgränd.
Dessutom vet jag inte om jag vill bli läkare längre. Med tanke på att jag hört massa skräckhistorier om natt- och helgjourer och massa annat så känns det som att det skulle ta för mycket tid av mitt liv. Jag vet att jag skulle bli en grymt bra läkare, men är det värt allt slit? Alla risker med att ens försöka? Om jag ska läsa upp estetiska valet, så måste jag hoppa av tdl. Om jag tar studieuppehåll är det inte säkert att jag kommer in till nästa år (eller nåt år) Om jag får upp betyget till 20.0 så är det ju inte säkert att jag kommer in eftersom de lottar. Vill jag då försöka i flera år till och vara klar när jag är 32 när jag egentligen skulle vilja ha barn för längesen?
Vill man, så kan man. Jag får se helt enkelt, det är väl aldrig för sent.
Jag är inne på tandläkarlinjen, ska börja termin 4 och tycker att det är rätt bra. Har bra klass och tycker faktiskt om att borra och vara lite estetisk. Jag kommer få patientkontakt redan denna termin och senare i yrket kontakt med både unga och gamla. Men är det för smalt? Enformigt? Men är det inte lika enformigt att vara läkare? Specialicerad på att göra en och samma sak, tex ortoped, ÖNH, titta på blodceller hela dagarna m.m.? Jag vet inte.
Med mina 19.9 tar jag mig ingenstans och min insats på högskoleprovet kan jag inte skryta med. Utomlands skulle kanske funka, men då är det dels en ekonomisk fråga, samt en språklig fråga. Och abslut det viktigaste, skulle jag ens kunna lämna David. Eftersom svaret på den sista frågan är nej, så är utlandet uteslutet. Så nu sitter jag här i min återvändsgränd.
Dessutom vet jag inte om jag vill bli läkare längre. Med tanke på att jag hört massa skräckhistorier om natt- och helgjourer och massa annat så känns det som att det skulle ta för mycket tid av mitt liv. Jag vet att jag skulle bli en grymt bra läkare, men är det värt allt slit? Alla risker med att ens försöka? Om jag ska läsa upp estetiska valet, så måste jag hoppa av tdl. Om jag tar studieuppehåll är det inte säkert att jag kommer in till nästa år (eller nåt år) Om jag får upp betyget till 20.0 så är det ju inte säkert att jag kommer in eftersom de lottar. Vill jag då försöka i flera år till och vara klar när jag är 32 när jag egentligen skulle vilja ha barn för längesen?
Vill man, så kan man. Jag får se helt enkelt, det är väl aldrig för sent.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Va det är besvärligt för dig... Håller helt med dig, du skulle bli en väldigt bra läkare! Men det där med enformigt... Känns som att på en vanlig vårdavdelning av nått slag så kommer folk in med samma sjukdomar som dom som var där för en månad sedan. Hur ofta får någon en ovanlig sjukdom? Fast vad vet jag om en läkares arbete egentligen? Jag är ju bara en simpel maskinförare :P Sån där som står lite lägre i samhället än andra men är glad och nöjd ändå!
Trackback
