Back to business
Då var man ännu en gång i Umeå, men denna gången för att stanna i hela 9 månader... tills nästa sommar. Känns lite tråkigt att åka hit och lämna alla hemma, men jag antar att det är nödvändigt. Synd bara att min älskade David skulle gå och bli sjuk när han skulle ner till mig, så jag fick åka hit ensam. Men det funkar det med... Ska bara hitta på nåt att göra... helt själv...
Färdigfunderat
O´kej. Efter att ha tänkt tusen tankar om samma sak, varje dag i flera veckor, har jag nu äntligen kommit fram till detta:
Jag stannar kvar på tandläkarprogrammet. Så skönt att äntligen bestämt mig! Känns som att all vikt lyfts från mina axlar. Ni vet när man går runt och tänker på nåt riktigt länge och blir nästan galen av att inte ha något svar och så plötsligt så får man en snilleblixt och då känns allting bra. Så känns det just nu. Jag känner mig nöjd med mitt beslut.
Stackars David har fått utstå både ett och annat utbrott och sura miner under denna tid, men som den riddare han är så har han alltid ställt upp och lyssnat. Och försökt så gott han har kunnat. Egenligen ligger det ju inte hos någon annan att bestämma förut om hos mig. Det är bara jag som kan ta besluten, och nu när jag tänkt så länge och väl känns detta bra. Men gudarna ska veta att det inte har varit lätt, inte på långa vägar. Äntligen lugn inom mig.
Det finns mycket saker som jag skulle vilja skriva just nu men framför allt:
Ett stort grattis till Monica och André som fått sin lilla son Anton! Det har varit så kul att få följa dagarna och veckorna och månaderna fram till födelsen, Tack Monica för uppdateringen! Njut av lillen!
//Lina - Over and out
Klarnar det snart, eller?
Nåväl, jag har idag läst ut en av de 5 böckerna som jag köpt i sommar. Stjärna för en natt hette den och var helt ok faktiskt. Men inget går dock upp mot Stieg Larssons böcker, jag finner nästan inget annat värt att läsa nu förtiden efter att ha läst hans böcker. Jag får väl se mig om efter mer avancerade böcker, kanske på engelska? Måste bättra på ordförrådet lite eftersom jag till hösten måste traggla mig igenom en stor Oral radiologisk diagnostik-bok på ca 750 sidor. Yey! *hör ironin skalla*
Vill ha lite action i mitt liv just nu, sugen på att åka utomlands och se massa saker. London, Paris, Rom... de två sistnämnda har jag ju varit till men det skulle vara kul att åka dit igen. SOL! vill jag ha...
Ska återgå till mina tankar. Men se... har det inte börjat klarna lite i hjärnan, iaf för åtminstone en stund?
Läkare vs. tandläkare
Jag är inne på tandläkarlinjen, ska börja termin 4 och tycker att det är rätt bra. Har bra klass och tycker faktiskt om att borra och vara lite estetisk. Jag kommer få patientkontakt redan denna termin och senare i yrket kontakt med både unga och gamla. Men är det för smalt? Enformigt? Men är det inte lika enformigt att vara läkare? Specialicerad på att göra en och samma sak, tex ortoped, ÖNH, titta på blodceller hela dagarna m.m.? Jag vet inte.
Med mina 19.9 tar jag mig ingenstans och min insats på högskoleprovet kan jag inte skryta med. Utomlands skulle kanske funka, men då är det dels en ekonomisk fråga, samt en språklig fråga. Och abslut det viktigaste, skulle jag ens kunna lämna David. Eftersom svaret på den sista frågan är nej, så är utlandet uteslutet. Så nu sitter jag här i min återvändsgränd.
Dessutom vet jag inte om jag vill bli läkare längre. Med tanke på att jag hört massa skräckhistorier om natt- och helgjourer och massa annat så känns det som att det skulle ta för mycket tid av mitt liv. Jag vet att jag skulle bli en grymt bra läkare, men är det värt allt slit? Alla risker med att ens försöka? Om jag ska läsa upp estetiska valet, så måste jag hoppa av tdl. Om jag tar studieuppehåll är det inte säkert att jag kommer in till nästa år (eller nåt år) Om jag får upp betyget till 20.0 så är det ju inte säkert att jag kommer in eftersom de lottar. Vill jag då försöka i flera år till och vara klar när jag är 32 när jag egentligen skulle vilja ha barn för längesen?
Vill man, så kan man. Jag får se helt enkelt, det är väl aldrig för sent.
Ny kamera!
I veckan har vi annars varit ner till Umeå och fått golvet slipat. Vi åkte runt på stan ett tag och hittade diverse saker. Vi har även hälsat på mormor på vägen upp i torsdags. Det var trevligt, inte träffat henne och Sören sen förra sommaren, alldeles för längesedan. Blev bjudna på lunch och middag, och jordgubbar till efterrätt. Vi fick även lite jordgubbar med oss hem som vi själva fick plocka från deras stora jordgubbsland. MUMS!
Igår så var vi ute hela dagen och plockade först blåbär i några timmar, sedan åkte vi ut och fiskade! Mycket trevligt, det är ju nästan så man blir förälskad i att fiska. Lugnt och skönt, och man hinner tänka en massa :) Jag fick ingen fisk, förutom en gädda som vi släppte tillbaka, men David fick 5 fina fiskar, han är så duktig min älskling.... :)
Tusen tankar
En halv jobbardag imorgon, sedan stan.
Picnic i stan ikväll, ska fira Linda B´s 20 årsdag (som var för 2 år sen)
Kallt, ovädret drog iväg med värmen. Bäst att ta på sig en tjocktröja.
Bäst hade varit om älsklingen hade varit här, då hade han fått värma mig :)
Nu är det över...
Ja nu är det över mellan oss. Det finns inget mer att säga, inget mer att hämta. Vi har haft roliga dagar, och nätter, tillsammans. Soliga, regniga, molniga... du låg vid min sida och väntade på att jag skulle ta del av dig, se på dig, lyssna på dig. Jag har varit duktig på att ta och du har varit duktig på att ge. Underbart samarbete. De senaste veckorna hade inte varit samma utan dig. Vilken tristess om inte du hade kommit in i mitt liv. Du fanns där för mig, dag som natt, när ingen annan kunde. Och att du kom till mig så snabbt från första början, det tog bara 4 dagar... Jag har längtat efter dig när jag inte kunnat vara i närheten och du har troget väntat på att jag ska komma tillbaka. Men som sagt, nu är det över. Tack för att du funnits där, min kära Sex and the city box... :) Du var verkligen värd pengarna..
Jahapp... vad nu? No more cuddle in the bed with my laptop. Men en fråga: HUR kan jag ha missat ena delen av det näst sista avsnittet? ALDRIG sett det förr, och då satt jag ändå uppe alla kvällar som det sändes på tv, dvs i mina unga dagar.... Säkert sett alla avsnitt minst två gånger på tv, men inte det näst sista. Nåväl, nu har jag sett det med. Och filmen. Cirkeln är sluten.
Stadsrunda
Med risk att förstöra pengar så tog jag mig igår ut på stan. Sara mötte upp vid Rådhustorget och så begav vi oss in i Gallerian. Där inne på Lindex (av alla ställen) så hittade jag ett par fina örhängen. Eller det var egentligen Sara som hittade dem, och jag blev förälskad i dem. Dessutom hittade jag en kofta i ungefär samma färg som jag bara var tvungen att köpa! Att det var REA på koftan var ju ännu bättre! Vi just love ordet REA. REA REA REA REA. Hur som helst så kom Linda och Putte till stan som planerat och vi gick till Röda Lyktan för att de 3 skulle äta. Kycklingtortilla och skagentoast, mums.
En tvärkoll på Din sko som resulterade i ett skoköp för båda i paret L&P, en snabbsväng på Kicks för lite hårkladd och vidare till Vila för inhandling av orangea och rosa örhängen. Någonstans på vägen tappade vi Putte till något som kallas "Träningsträsket", men han verkade inte gråta för det. På något konstigt sätt så verkar inte killar klara av att gå på stan i flera timmar och titta på kläder... Manligt, eller omanligt? Tänk på det, it´s all I say. För man vill väl ha en uthållig pojkvän? (om inte på stan, så åtminstone någon annanstans) ;P
Efter alla diverse affärer och andra ärenden på stan så begav jag mig till min kära storasyster som under semesten bor hos sin mor och hennes man. Jag tumlade in i lämplig tid, dvs middagsdags, fast fick först spela någon rond mot Sara och Mattias i SKIP-BO. Jag vann inte en gång, inte ens nära. På något sätt verkar jag aldrig ha tur i spel. Dock tur i Kärlek :) När magen kurrade som en torktumlare så serverades det laxpasta, bröd och grönsaker. Åh, underbart gott. Allt blir så mycket godare när man inte behöver laga det själv... Tror jag ska hälsa på oftare ;)
En liten pratstund med syster hanns med och sedan var de tvungna att dra sig, de skulle och dansa. De frågade om jag ville med men jag avböjde artigt med att utbrista "Åh, Aldrig!". Så farligt är det inte att dansa, jag tycker ju faktiskt om det, men jag kände inte för det (iklädd glasögon och allt).
Det blev en lugn hemmakväll med min närmaste vän just då, min Sex and the City-box...
