En liten tanke...
Sitter och läser om epilepsi och hur man ska behandla de olika formerna. Fokuserar mest på det absoluta akuta eftersom jag vet att det andra kan man läsa sig till när det behövs.
Eftersom det inte precis myllrar av patienter på NUS som råkar få ett EP-anfall just då vi gör praktik där så kollar jag in olika anfallstyper på Youtube. Tacka folket för YOUTUBE! Nu vet jag hur olika former av anfall ser ut (finns ju typ hur många som helst men de man känner till mest är ju de som krampar massor mest för att det ser hemskast ut).
Kommer över en video bland många där en liten flicka krampar och hennes mamma är alldeles lugn. HUR SKULLE DU BETE DIG OM DITT BARN BÖRJADE KRAMPA? Jag skulle då fan inte vara så lugn men jag antar att det är mest för man är ovan vid situationen. Inget blir precis bättre om man går in i "skrik och panik" zonen. Måste nog tänka på hur jag skulle bete mig i olika situationer, det är ju inte precis så att man råkar ut för saker varje dag som kräver att man håller sig cool. Det väntar nog tills man står där själv på akuten...
Lite frustration och ångest just nu över plugget. Eller... mycket frustration och ångest. Känner att jag inte har tid för något annat än att plugga, är efter i allt och hinner knappt med att träna, vilket jag egentligen skulle behöva eftersom det ger lite mer energi och dessutom en fin kropp på köpet. Blir ju inte bättre av att jag småäter godis och dricker cappuccino dagligen. Nej nej.
Stor suck, lite avreagering och nu åter till plugget.
Längtar till nästa helg :D
Kommentarer
Postat av: Emma B
Man bränner ju kalorier av att plugga också så inte behöver du oroa dig för det :)
Postat av: Johanna
Nä, oj, undra hur man skulle reagera?? Men jag brukar ju allt som oftast kunna behålla lugnet :-) Nu är vi visserligen väldigt förskonade från olyckor så egentligen har jag ingen aning! Tog väl 3, 5 år innan agnes slog sig så pass att hon började blöda!
Trackback
