LinaNorlund

Att läsa på läkarprogrammet har både sina för- och nackdelar. Är man ambitiös som jag och vill prestera bra så finns det dagar som är lite värre än andra, dagar då jag känner att man tagit mig vatten över huvudet. Om jag tar ett steg tillbaka och begrundar det faktum att man bara kan göra sitt bästa så lugnar jag mig lite, men det är inte alltid så självklart. Nu har det varit tungt på många fronter ett längre tag, orken tryter och min hjärna vill ta semester.

Under veckan har vi läst medicinsk juridik. Mycket intressant och lärorikt, tydligen är det bara Umeå och ett ställe till som får detta under sin utbildning. Och vi fick ju ändå inte mycket! Hur ska man kunna veta allt detta om man inte får något utbildning i det? Verkligen en sak som kan förändras på alla lärosäten som har läkarprogrammet.
Nåväl. Jag fick mig en funderare. Jag vet nu att jag varken kommer vilja jobba inom områden med dementa, psykiska eller utvecklingsstörda. För att lagarna är som de är. Lagarna är till skydd för dessa kategorier av patienter men samtidigt försvårar vården av dem.
Dessutom känns det inget bra att veta att man gjort fel inom äldreomsorgen när man jobbat där. Jag hade dåligt samvete som det var när jag gick hem efter jobbet eftersom så mycket tid gick åt till så mycket annat än ren omvårdnad.

Jag önskar många gånger att jag hade velat bli något annat och varit nöjd med det. För att jobba inom vården inser jag inte kommer vara lätt. Lite pengar, mycket ansvar och liten bemanning. Och så får man inte göra fel. Och vilka fel du gör måste du själv veta eftersom du inte får någon utbildning i det. Om du nu inte utbildar dig i Umeå. Då ska du veta allt efter 4 timmars undervisning...