LinaNorlund

Att se cancersjuka barn på tv och börja gråta efter 5 sekunder säger mig att det är inte inom det området jag kommer jobba i framtiden. Trots att barnläkare (hjärtkirurg på barn) har varit en tanke så tror jag att jag skrotar den. Man måste ju palla att gå till jobbet.

Emma, nu har jag skaffat internet på min mobil!!

//Lina - långsammaste människan i världen, aka "haft bättre för mig men kommer nu sitta med mobilen i handen och ni får bända loss den för att få prata med mig..."

Räknar ner, en vecka kvar tills jag får mitt eget! Jag längtar samtidigt som jag tycker det är så himla jobbigt att flytta. Det blir 5 gången i Umeå som jag flyttar, och 8 gången i mitt liv. Hade gärna sett att man kunde knäppa med fingrarna och det var fixat. Som tur har jag fina vänner som hjälper mig med det tyngsta.

Att det skulle bli svårt att packa trodde jag inte, men det är det! Jag har nämligen ingenstans att sätta lådorna när jag packat dem, det är så litet utrymme. Det kommer funka iaf på nåt sätt :)
Snart kommer jag ha ett eget kök. Äntligen!

Igår fick vi tillbaka tentorna i Kirurgi. Jag klarade mig, med god marginal dessutom, 82 %. Så igår firade jag genom att gå en timme runt i det vackra vinterlandskapet och njuta av att slippa omtenta.

Igår började vi även den nya placeringen. Jag börjar med R-blocket där R står för rörelseorganen. Blocket är uppdelat i 3 olika placeringar där v1 är rehab och radiologi, v2 är handkirurgi och v3 reumatologi. Igår fick vi ta synovitstatus på varandra och det var lärorikt och roligt.

Bara 10 dagar kvar innan flytt. Längtar!

Medicinska biblioteket är fullt av ivriga (?!) studenter som pluggar hårt och sliter sitt hår för att efter många timmars studier snart kunna få andas ut efter tentamina.
Vår kirurgitenta äger rum på onsdag och det ska bli så skönt att få den gjord :)

Nervositeten kommer krypandes, efter vårt möte idag kan kanske några bitar i livets pussel kan falla på plats. Det finns knappt några kort på mig och min bror från det vi var små och jag förväntar mig att få se kort på oss, tagna av för mig främmande personer som jag har vaga minnen av.

Sakta närmar jag mig även gränsen för hur mycket svek jag kan ta och snart hoppas jag på att finna inre frid för när jag väl väljer att ta steget att avsluta den relation med den personen som många andra står närmast.

Jag tycker att hela den här terminen hade varit så mycket bättre om man inte hade behövt avsluta den med en tentamen. Men så är inte fallet. Hur som helst är jag väldigt nöjd med dagen då jag på morgonen klarade min examinerande sit-in med tyreoidea patient och fick senare på mottagning lägga ledningsanestesi och ta en stansbiopsi. Jag kan inte rå för det men jag finner det mycket mer stimulerande att få peta och pilla med händerna än att sitta och skriva framför en dator.

Nu är det inte länge kvar. Sista dagen på avdelning för det här året, imorgon och på fredag är det bara föreläsningar som gäller. Sedan åker jag hemåt och firar julen tillsammans med La Familia. Det blir inte mycket tid till vila och kontemplation men någon dag ska jag iallafall kunna undvara.

En till rolig grej är att jag inför nästa termin hamnat i samma grupp som många andra trevliga kursare, superkul!

Som jag tidigare skrivit har vi inom utbildningen massa obligatoriska moment, i stort sett allt. Alla dagar mellan 8-17 ska vi vara på klinik, och efter det ska man plugga. Hur man nu ska hitta tid till det när ev träning, laga mat, tvätta, städa och bara vara också ska få sin plats på de få timmar av dygnet som blir över. Som ni kanske förstår så går det inte alltid ihop och det som har fått stryka på foten nu ett längre tag är träningen. Jag hoppas på mer motivation och tid efter jul, efter tentan, under det nya året.

Hur som helst, igår hade jag ännu ett obligatoriskt moment, nämligen kvällsjour på ambulansen. Jag har väldigt tur att jag har nära att gå till ambulansen, det är faktiskt så att jag ser genom mitt fönster ambulansen åka förbi flera gånger per dag. Igår åkte jag i den med blåljus och siren, två gånger. TVÅ GÅNGER; men efter det så tog det stopp. INGET LARM på 5 (!) timmar, vilket kändes lite snopet när jag ändå var tvungen att vara där oavsett. Så de sista 5 timmarna satt vi och tittade tv, jag pluggade lite akut buk och Bettan visade mig lite saker i ambulansen. Jag kan faktiskt tänka mig att jobba extra som ambulanssjukvårdare, det verkar vara väldigt givande och skulle nog ge mig mycket till mitt framtida yrke.

Jag har tyvärr inga bilder från ambulansdagen då jag inte kan föra över bilder från mobilen till datorn (och nej, jag har inte skaffat internet på mobilen ännu, Emma, du kanske får sparka mig där bak när jag kommer hem ;) ), men tro mig, jag såg riktigt bra ut i Ambulansoverallen.

Ikväll är det Akuten-pass som gäller, får hoppas att det händer tillräckligt lite/mycket, hur man nu vill se det.

Over and out - Lina

Oj vad sliten man är efter 15 timmars skoldag. Inte nog med att man är på skolan mellan 8-17, man ska hem och läsa också. Vet faktiskt inte hur man ska få tiden till att räcka till, för dygnet har tydligen bara 24 timmar oavsett hur man vrider och vänder på det. Hur löser man problemet med för lite pluggtid? Joo... man struntar i att träna, blir asocial och sätter sig i sin lilla bunker på 19,7 kvm, Det verkar funka - inte bra men hittills ok - tills i januari då jag skriver tentan. Men då börjar det om, termin 8 och dess ortopedi och det kommer inte bli lättare det! Nej. Men nu tar jag en sak i taget och fokuserar på tentan som är i januari. Än har jag iaf liiite tid...