God morgon?
Trodde det var en vanlig förkylning eller nåt från början men nu funderar jag på värre grejer. Lilla hypokondrikern som jag är. Blir att ringa VC kl 07.30 (vaknade ju kl 5, 5.30 och 6.40, så nu är det morgon.)
God morgon.
Insikter på kvällskvisten
Jag är en sådan person som öppnar dörrar åt gamla tanter.
Jag är en sådan person som låter folk med få saker gå före mig i kassakön.
Jag är en sådan person som plockar de ensamma bananerna i affären.
Jag är en sådan person som räddar maskar på blöta backen.
Jag är också en sådan person som tycker att det var grymt skönt att det började regna just denna helgen, för då slipper jag sitta inne på mitt rum och titta ut på det soliga vädret som jag ändå inte får njuta av.
Jag är även en sådan person som tycker att det är grymt störande att grannen bredvid mig sjunger om nätterna och att grannen under mig just nu spelar musik som jag vet kommer fortsätta långt in på natten, när jag måste sova mycket för att jag ska tentaplugga imorgon.
Jag överlever, jag är en god människa och nu är det bara några få dagar kvar :D
Jag älskar torsdagar
Måste bli sjukt organiserad i sommar för att kunna hinna med det jag vill/bör göra, men när solen lyser och man är hemma i Piteå så kommer det inte bli några större problem.
Måste hitta nya mål och utmaningar på roliga saker att göra. Är det någon som har några förslag? Poledancing kan ni stryka för det har jag redan provat på. KUL, men jag kände mig inte ett dugg sexig. Om man nu skulle vara det ens. HUR man nu kan vara det på en glatt stång vette tusan. ;D
Lina - over and out
Livet blir så mycket lättare...
Preklinsittning 2011
Kvällen var klockren och vi fick lyssna på många fina tal, framför allt det underbart roliga och underbara tal som hölls av allas vår Per Lindström. Stora applåder. Kunde inte blivit så mycket bättre. Nästa termin är det vår tur!
Två veckor av tentaplugg börjar nu. Det ska bli skönt att komma ut ur korridorsrummet (läs grottan) sen och vara ledig under sommaren. Ska fylla den med massa äventyr :D
Home is where the heart is
Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på saker, sjunka djupare in i mina funderingar och ibland inte hitta ut. En återvändsgränd med ingenstans att vända på. Och ibland, som idag, tog jag mig vidare från den återvändsgränden och öppnade en helt ny dörr, ut till någonting större.
Efter en mysig kärleksbio (Water for Elephants) med mina favorittandläkare så tog vi en fika på Waynes. Där kom vi in på massa minnen vi hade från de första dagarna på tandläkarprogrammet. Mina flickor är stora nu och har bara en termin kvar innan de lämnar Umeå för diverse äventyr. Jag känner mig lite övergiven, redan nu, hur kommer det då inte bli efter jul?
Djupt försjunken i mina tankar och känslor att bli övergiven så sa fröken Pärla att "men är det inte dags att börja ett nytt kapitel, gå vidare??" Och de andra tjejerna stämde in. Alla utom jag eftersom det är jag som kommer bli lämnad och övergiven utan liv och vänner i en stad som jag är så himla less på att jag vill spy varenda gång jag tittar ut genom fönstret. Men... efter det började hjärnkontoret varva på ett steg längre. Det är ju faktiskt vad man gör det till. Jag kommer inte vara ensam och övergiven (dock fortfarande i en stad jag för tillfället vill adressändra från) och livet kommer gå vidare. Jag har en fin klass och en OK korridor. Nära till Iksu och skolan, och när jag tentapluggar och behöver godis - ICA.
Jag måste lära mig att se det som jag har och inte vilja någon annanstans är där jag är just nu. Det är lättare sagt än gjort för en tjej som alltid önskat sig bort från det stället hon har varit på, tro mig. Men med lite träning kan man även lära gamla hundar att sitta.
Jag började tänka på idiomet "Home is where the heart is" och insåg att det verkligen stämmer. Nu känns det lite bättre med allt, saker och ting faller på plats och jag ser framåt. Mot nya äventyr...
